Min psykiater.
Idag vill jag presentera en finsk författare Milja Sarkola som även är finsksvensk regissör, dramatiker och manusförfattare. Milja ger ut sina verk på både svenska och finska språken. Min psykiater är en av hennes senaste romaner som trycktes 2024.
Boken handlar om en finsk kvinna som lider av depression och inte kan utföra sitt jobb i och med sitt dåliga mentala tillstånd. Läsaren lär känna henne när hon besöker en psykiater, som med tiden börjar spela en viktig roll i hennes liv. Han är lugn, förståndig och bra på att analysera saker. Han framstår som ovanlig i jämförelse med andra psykiatrer och hon blir gradvis intresserad av hans liv och tankar och börjar till och med fantisera om hans privatliv. I psykiaterns rum pratar de om självrealisering, självacceptans och självkännedom. Ibland ställer hon frågor till psykiatern för att få veta om hans åsikter och värderingar, hon vill även visa honom sin pjäs och på så sätt få hans bekräftelse.
Läsaren får också en inblick i huvudkaraktärens privatliv. Hon har tvillingar och en sambo som heter Eeva. Tjejen har också en bror som hon blir känslosam av att tänka på. Minnen av honom är några av de bästa hon har. Hon minns särskilt när de åkte slalom tillsammans och hur hon önskade att den stunden aldrig skulle ta slut. Det känns så äkta att läsaren blir rörd.
Ibland verkar det som att hon hatar sig själv och har svårt att acceptera sig. Hon oroar sig också över att hon inte är tillräckligt sympatisk och är dålig på att utrycka sina känslor. Men kanske det bara är en fasad? Hon blir djupt berörd när hon ser en pjäs på teater. Konsten rör henne och väcker hennes djupa känslor.
I boken tas många allvarliga frågor upp. En av de viktigaste huvudgrejerna är uppfattning av sin sexuella läggning. Tjejen är homosexuell och känner ingen attraktion till män. Det är dock intressant att hon till slut träffar en man som hon blir sambo med. Hon lider mycket och verkar orolig i förhållandet med sin tjej men med mannen mår hon mentalt bättre och känner sig lugn.
Andra intressanta frågor som diskuteras i boken är borgerlighet, synen på kärnfamilj, könsidentitet, existensiell kval, lycka och mycket mer.
Milja är fantastisk på att beskriva människors tankar och känslor. Författaren skildrar glädje, sorg, besvikelse och allt känns så realistiskt att varje läsare kan uppleva samma känslor under läsningen. Hon visar huvudkaraktärens liv genom att ge oss en detaljerade beskrivningar av omgivningen och de aktiviteter som hon ägnar sig åt. Det ger ett intryck att läsaren befinner sig mitt i huvudkaraktärens värld.
Boken har särdrag av stream of concsiousness. Författaren hoppar från en scen till annan och stannar länge vid vissa minnen. Boken liknar ett bubbelbad som griper oss och visar olika sidor av huvudkaraktärens liv.
Det är symboliskt att boken avslutas med en scen där psykiatern, hemma med sin fru, pratar om sin patient och berättar vad som hänt henne. Han tycker också att det var ett särkilt fall i sin praktik.
Jag vill avsluta min analys med ett spännande faktum om psykiatri i Finland
“Yle rapporterar att allt färre läkarstudenter väljer att specialisera sig inom psykiatri, främst på grund av den psykiska arbetsbördan. För en engagerad psykiater kan patienternas lidande innebära en stor känslomässig påfrestning. Det finns en risk för att den som blir för involverad kan förlora bedömningsförmågan och drabbas av utbrändhet.”
Veronika
Citat
• "Jag blir besvärad av tanken på att det inte kommer att vara mycket folk på min begravning, att man inte lämnar något stort tomrum i människors hjärtan. Jag är rädd för att min begravning är ytlig, några kolleger skickar kondoleanser och så läses de stelt upp som sig bör."
• "Ja. Jag önskar att stunden aldrig skulle ta slut, när jag åker slalom bakom min storebror, ser på hans rygg, försöker hålla jämn takt med honom. Även i den stunden hoppas jag att jag skulle duga för honom, att han inte skulle tycka att jag var för långsam eller klumpig eller tråkigt sällskap. Också det minnet innehåller den där osäkerheten. Jag kommer inte ihåg ett enda ögonblick där oron inte var närvarande. Alltid när det kändes bra Omingick det en obestämd känsla av oro."
Idag vill jag presentera en finsk författare Milja Sarkola som även är finsksvensk regissör, dramatiker och manusförfattare. Milja ger ut sina verk på både svenska och finska språken. Min psykiater är en av hennes senaste romaner som trycktes 2024.
Boken handlar om en finsk kvinna som lider av depression och inte kan utföra sitt jobb i och med sitt dåliga mentala tillstånd. Läsaren lär känna henne när hon besöker en psykiater, som med tiden börjar spela en viktig roll i hennes liv. Han är lugn, förståndig och bra på att analysera saker. Han framstår som ovanlig i jämförelse med andra psykiatrer och hon blir gradvis intresserad av hans liv och tankar och börjar till och med fantisera om hans privatliv. I psykiaterns rum pratar de om självrealisering, självacceptans och självkännedom. Ibland ställer hon frågor till psykiatern för att få veta om hans åsikter och värderingar, hon vill även visa honom sin pjäs och på så sätt få hans bekräftelse.
Läsaren får också en inblick i huvudkaraktärens privatliv. Hon har tvillingar och en sambo som heter Eeva. Tjejen har också en bror som hon blir känslosam av att tänka på. Minnen av honom är några av de bästa hon har. Hon minns särskilt när de åkte slalom tillsammans och hur hon önskade att den stunden aldrig skulle ta slut. Det känns så äkta att läsaren blir rörd.
Ibland verkar det som att hon hatar sig själv och har svårt att acceptera sig. Hon oroar sig också över att hon inte är tillräckligt sympatisk och är dålig på att utrycka sina känslor. Men kanske det bara är en fasad? Hon blir djupt berörd när hon ser en pjäs på teater. Konsten rör henne och väcker hennes djupa känslor.
I boken tas många allvarliga frågor upp. En av de viktigaste huvudgrejerna är uppfattning av sin sexuella läggning. Tjejen är homosexuell och känner ingen attraktion till män. Det är dock intressant att hon till slut träffar en man som hon blir sambo med. Hon lider mycket och verkar orolig i förhållandet med sin tjej men med mannen mår hon mentalt bättre och känner sig lugn.
Andra intressanta frågor som diskuteras i boken är borgerlighet, synen på kärnfamilj, könsidentitet, existensiell kval, lycka och mycket mer.
Milja är fantastisk på att beskriva människors tankar och känslor. Författaren skildrar glädje, sorg, besvikelse och allt känns så realistiskt att varje läsare kan uppleva samma känslor under läsningen. Hon visar huvudkaraktärens liv genom att ge oss en detaljerade beskrivningar av omgivningen och de aktiviteter som hon ägnar sig åt. Det ger ett intryck att läsaren befinner sig mitt i huvudkaraktärens värld.
Boken har särdrag av stream of concsiousness. Författaren hoppar från en scen till annan och stannar länge vid vissa minnen. Boken liknar ett bubbelbad som griper oss och visar olika sidor av huvudkaraktärens liv.
Det är symboliskt att boken avslutas med en scen där psykiatern, hemma med sin fru, pratar om sin patient och berättar vad som hänt henne. Han tycker också att det var ett särkilt fall i sin praktik.
Jag vill avsluta min analys med ett spännande faktum om psykiatri i Finland
“Yle rapporterar att allt färre läkarstudenter väljer att specialisera sig inom psykiatri, främst på grund av den psykiska arbetsbördan. För en engagerad psykiater kan patienternas lidande innebära en stor känslomässig påfrestning. Det finns en risk för att den som blir för involverad kan förlora bedömningsförmågan och drabbas av utbrändhet.”
Veronika
Citat
• "Jag blir besvärad av tanken på att det inte kommer att vara mycket folk på min begravning, att man inte lämnar något stort tomrum i människors hjärtan. Jag är rädd för att min begravning är ytlig, några kolleger skickar kondoleanser och så läses de stelt upp som sig bör."
• "Ja. Jag önskar att stunden aldrig skulle ta slut, när jag åker slalom bakom min storebror, ser på hans rygg, försöker hålla jämn takt med honom. Även i den stunden hoppas jag att jag skulle duga för honom, att han inte skulle tycka att jag var för långsam eller klumpig eller tråkigt sällskap. Också det minnet innehåller den där osäkerheten. Jag kommer inte ihåg ett enda ögonblick där oron inte var närvarande. Alltid när det kändes bra Omingick det en obestämd känsla av oro."
